Kn1v

(Ingen liten bild den här gången, för du är en man med stort hjärta och förtjänar en stor bild.)

---

Heej.. Idag kommer det inte vara ett så himla uppåt o roligt inlägg.. För allt känns bara så konstigt.. o overkligt. fick veta igår kväll att Mankan en av våra tränare hade hittats misshandlad o medvetslös på skytteholm i fredags morse. Fick en stor klump i halsen, det kändes så overkligt. Vem skulle vilja göra honom illa liksom? Han är den snällaste människan som finns nästan. Han är alltid glad och positiv. Varje gång vi vinner är han typ gladast. Jag visste inte vad jag skulle vänta mig när jag kom till matchen idag. Jag är ju van att komma till ett omklädningsrum fullt av liv. Men istället var stämmningen nedstämd. Man kände att det inte alls var som vanligt.

Sen kom Peffe och skulle prata om matchen. Han la ner sitt block och började prata med oss. Han berättade att läget är oförändrat. Men att vi måste kämpa på , för Mankans skull. Han pratade på om att vi måste se positivt o va starka och man såg hur hans ögon blev röda och han fick tårar. Det var då det var som värst nästan. Att se peffe, som alltid är cool och lugn typ gråta.. Då fattade man att det verkligen var på riktigt..Det var ingen sjuk mardröm man bara kunde vakna upp ur. Tror att nästan alla grät. Jag försökte dock att inte göra det. För jag visste att om jag började gråta då skulle jag aldrig kunna tänka om till matchen. Och det var viktigt att vinna idag, inte för seriens skull för vi var redan klara för slutspel ändå, men för Mankans. Lagets solstråle och "pappa". Vi gick ut för o värma upp o vissa grät fortfarande. Det var den tystaste uppvärmningen någonsin.

Emma hade med sig röda band som står för hopp och kärlek alla spelade med ett rött band runt höger arm för Mankans skull. Det här var hans match. Vi spelade inget storspel och det har ju sina förklaringar, men vi kämpade och vann. Mankan skulle varit stolt.

Jag sitter och skriver nu och känner hur sorgen tynger mig. Jag kan inte fatta varför dom valde dig? Av alla människor, du som aldrig gör något ont eller är negativ eller sur. Jag förstår inte. Det är ofattbart. Men jag vet att du är stark och jag vet att du orkar kämpa. Vi ska kämpa med dig, hela vägen. som Rebecca skrev: You never walk alone. Jag menar det verkligen. Min sorg och mina tankar går också ut til Mankans familj. Det måste vara skitjobbigt för er just nu. Men vi finns här för er.

Mankan, bli bra snart, vi saknar dig. <3

---

Puss o hej,